nathaliefolcker

Här sitter jag i min säng och tänker, tänker så mycket att hjärnan snart inte vet vart den ska ta vägen, jag tänker på hur ett ögonblick kan förändra en hel framtid, hur ett enkelt beslut kan betyda så mycket för så många, jag tänker på hur snabbt det kan gå för ett liv att försvinna, hur många människor en enda person kan betyda så mycket för, jag tänker på hur jag skulle känna om jag förlorade min lillebror sådär, den tanken suddar jag snabbt ut, hemska tanke! Tänk vad mycket vi alla har framför oss i livet, vad vi ska få uppleva, vad vi ska få älska, hata och lära oss hantera varandra, vi kan göra precis vad vi vill med våra liv, det är bara vi själva som kan hindra oss från det. Man vet aldrig när livet tar slut, självklart kan man inte gå runt och tänka att detta andetag kan vara det sista men samtidigt, ta vara på livet, det varar inte förevigt! Har jag nämn att jag gillar att tänka?

Jag kan knappt fatta att jag sitter här och skriver, HÄR i Freaking Amerika!! Det har gått drygt en månad och allt har inte varit en dans på rosor kan jag med säkerhet tala om! Men vi behöver de svåra, jobbiga, tråkiga tiderna minst lika mycket som de älskvärda, hur ska vi annars kunna uppskatta dom? Att göra den här resan, inte bara över atlanten utan personliga resan som har fått mig att växa både som människa och lite på bredden är utan tvekan det bästa jag gjort i mitt korta liv, det har fått mig att öppna ögonen på ett helt nytt sätt, att förstå hur bra jag faktiskt har det hemma, och det har fått mig att prioritera och framförallt uppskatta de saker som verkligen betyder något för mig. Jag har turen att ha den bästa tänkbara familj där hemma som stöttar mig till 110 % en familj jag aldrig i hela mitt liv skulle klara mig utan! Jag är evigt tacksam för att ni gav mig denna möjlighet, och ni vet redan hur mycket jag älskar er, obeskrivligt mycket!!